Livet..
Har ni känt nån gång att livet plötsligt stannat upp och att allting i världen bara stått still??
Så kände jag idag, för ett ögonblick. Telefonsamtalet öppnade helt plötsligt nya vägar och alternativ
och då menar jag inte som ett nytt jobb, en ny lägenhet eller nåt sånt matriellt utan jag menar då i mitt huvud (de lät skumt) och min själ. Ni som inte förstår nåt av vad jag pratar om kommer inte fatta nåt nu heller men ni som vet tror jag förstår.. Livet handlar inte om att vara ledsen eller arg eller besviken eller nåt som får en att må dåligt för nåt som hände för längesen.. Det handlar om att kunna lämna det bakom sig och se framåt, ta nya tag, ta vara på det man har och uppskattar.. Tror att det va det ljuset som gick upp för mig idag.. Fick mig att känna mig stark, att se framåt.
Än sålänge har det vatt tufft och mycket krävande, och då menar jag inte fysiskt utan psykiskt. Men förhoppningsvis kommer det att lägga sig och så småningom bara finnas kvar som en tunn tunn dimma som man kan vifta bort då och då och som inte stör för mycket.
Ja lite snack och mycket allvar.. Behöver skriva av mig ibland innan det tär på mig för mycket.
Återkommer imorgon med lite annat.. Tjo fjong
